Under april-maj i år har vi, jag och NBV Öst, arrangerat en digital studiecirkel för anhöriga.
Studiecirkeln var ett pilotprojekt där vi provade en digital studiecirkel med 5 träffar.
Vi träffades varannan söndag mellan 17.00-18.30 med Zoom som verktyg.
Vi var totalt 12 deltagare och vi hade min bok ”Jag. Har. Inga. Ord. Kvar” som studiematerial.
Vid varje träff hade vi olika teman utifrån att vara anhörig. Vi pratade om skam och skuld, oro och sorg, att vara arg, att vara medberoende och mycket annat.
Men det viktigaste var att stötta varandra och visa att vi anhöriga är inte ensamma, även om det kan kännas så.
Vi pratade en hel del om överlevnadsstrategier och måbrafaktorer och du som följer mig vet att ett av mina budskap till andra anhöriga är att du har rätt att ha huvudrollen i ditt liv!
Du har rätt att må bra och leva ditt liv som du önskar även om du har en anhörig som inte mår bra.
Det var en viktig cirkel och jag blev djupt berörd av allas berättelser och att andra anhöriga vågade dela sina erfarenheter, vilket inte är så vanligt då vi anhöriga, särskilt till personer med missbruksproblematik, ofta är en tyst grupp…
Efter cirkeln var avslutad gjorde vi en utvärdering och här är några av rösterna:
”Jag tycker att cirkeln kring boken Jag.har.inga.ord.kvar. var mycket givande- det gav en fin gemenskap och det gav mig perspektiv. Boken är fin och perfekt som underlag då den relativt kort men mycket koncist lyfter komplex problematik. Anna höll ihop cirkeln bra och alla i cirkeln deltog och lyssnade på ett sätt som var respektfullt och fint. För mig personligen så kändes det extra bra att vi var i så olika åldrar, när jag som har en son på 21 lyssnar på en mamma med en son som är 55 ger det konkreta tankar och kraft till mig att agera nu och inte låta hela mitt liv styras av en annan människas missbruk”.
”Digitalt möte inga problem tvärt om smidigt huvudsaken är att man ser varann, kände samhörighet då vi alla delade med oss av våra svåra problem. Anna var en mycket empatisk ledare och man kände att hon lyssnade noga på var och en av oss. Det jag upplevde som viktigt och bra var sista gången när vi fick berätta om vad vi gjorde för att må bra och när Anna själv berättade om vad hon gjorde för sitt mående och att vi alla har rätt att må bra trots allt. Kanske lite mer tid just på hur vi ska göra för att må bra”.
Jag samarbetar med olika studieförbund och NBV är en av dem och jag vill tacka NBV för ett fint samarbete.
/Anna